Allergibloggen

Allergibloggen

Om bloggen

Här vill vi dela med oss av våra erfarenheter, både som förälder om hur det är att få ett barn som är mycket allergiskt och även hur man upplever saker som liten och hur det kan bli när man bli vuxen som allergiker. Vi vill också dela med oss av recept, tips om olika restauranger, tips på produkter i andra länder, tips från våra olika resor i olika länder och mycket mer. Vi hoppas att denna blogg ska underlätta livet för många allergiker och deras familj och vänner som finns runt omkring.

Skolan versus allergi

GrundskoleårenPosted by Britt-Marie Sat, August 11, 2012 00:53:29

Det var en självklarhet att hålla skolan med Julias mat. Jag var själv i matsalen varje dag med min klass. Det hade varit mycket besvärande, negativt eller... ja-a, jag vet inte vad! I vilket fall hade det varit väldigt tråkigt för alla inblandade...; om personalen i matsalen hade förökt att tillaga Julias mat och hon inte "tyckte om" den ...!

Jag tror att det var det jag bävade mest för... deras besvär som kunde tolkas negativt! Trots att personalen hade försökt... så kunde inte Julia äta det som serverades! Och tänk om hon då skulle slänga maten..."FÖR HON TYCKTE INTE OM DEN"!!! Eller var orolig för den...

Då var det ju otroligt m y c k e t enklare att jag lagade det hon måste äta och personalen värmde den maten när hon kom till matsalen... Himmel så mycket gelé jag gjorde under de åren, för jag ville att det skulle finnas en glad färgklick på tallriken... minst 52 barnmatsburkar varje år enbart till Julia...

Jag tror ändå att jag underlättade inte minst för min egen oro men också för både personal och Julia själv med det arbete jag gjorde under 9 år... för Grundskolans matsal! Och det var en självklarhet... jag minns inte att jag ens tänkte på detta som ett extra besvär. Jag gjorde bara det alla i vår familj behövde och om Julia behövde 52 geléburkar ... SÅ VAD DÅ!? Det ingick i vad vi alla behövde för våra olika behov i vår familj!

  • Comments(0)//blogg.allergibloggen.se/#post86

Skoldags

GrundskoleårenPosted by Julia Fri, August 10, 2012 22:21:01
Nu har sommaren snart gått och det är dags för skola igen. Det är nu 20 år sedan jag började min skolgång. Jag gick aldrig på dagis eller förskola både pga min allergi och min astma så det var lite annorlunda att börja skolan. Det var många som skulle informeras om hur saker och ting skulle hanteras däribland "mattanterna" i matsalen. Eftersom att det då var så många livsmedel som jag inte tålde ( vete, mjölkprotein, ägg, nötter, fisk, skaldjur, citrusfrukter, soja, kyckling samt alla konserveringsmedel och färgämnen) så tyckte mamma att det var säkrast att själv göra färdig portioner som kökspersonalen sedan bara kunde värma på samt koka potatis. Så till lunch i skolan blev det ofta kokt potatis, kokt kött, grönsaker och gelé. Det fungerade jättebra. Alla kunde känna sig säkra på att jag inte fick i mig nåt jag inte tålde och jag tror att inte minst kökspersonalen kände sig lugna när mamma kom med färdiga portioner. De var inte alls utbildade för denna typ av matlagning och jag kan tänka mig att det var skönt för dem att slippa det ansvaret. Så här efteråt kan jag tycka att det är tråkigt att det ska behövas. Kökspersonal i storkök och restauranger måste ha den kunskapen som krävs när det gäller att laga allergenfri mat. Jag hoppas verkligen att det har blivit bättre! Idag hade det förmodligen inte gått att göra som mamma gjorde. Alla mindre kök läggs ju ner och allt ska centraliseras och köras ut färdigt till köken som bara ska servera. Man tappar då tillagningsmöjligheten i köken eftersom allt tas bort. Undrar hur det fungerar med ingrediensförteckning på sådana matkantiner? Det måste ju va svårt för den serverande kökspersonalen att svara på vad som ingår i maten? Det är verkligen tragiskt att allt måste bli så storskaligt! Man tappar både näringsämnen och smak om man ska tillaga maten på ett ställe, hålla den varm för att sedan transportera iväg den till ett serveringskök. Förmodligen har man använt så billiga råvaror som möjligt också eller kanske halvfabrikat och tappar då ännu mer smak och näring. Hur mycket livsviktiga vitaminer, mineraler, fetter etc får vi oss i den mat vi äter egentligen? Är den så nyttig som vi tror och vill att den ska vara? Flera studier visar att näringshalterna i olika livsmedel har minskat ganska drastiskt de senaste 50 åren. Så vi får helt enkelt börja äta mer om vi ska få i oss samma näring som för 50 år sedan. Kan detta kanske också ha något med att våra allergier ökar? Får inte kroppen i sig alla livsnödvändiga ämnen så försämras också vårt immunförsvar och detta kanske i sin tur kan leda till allergi?

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post85

Tid hos frisören

GrundskoleårenPosted by Julia Sat, August 04, 2012 13:13:03
När jag var mindre hade jag också ganska svår astma. Jag kan fortfarande känna av det lite grann när jag är förkyld men inte alls på samma sätt som förr. Jag tog dagligen ett antal doser av Pulmicort och Bricanyl och när jag blev lite äldre gick jag över till bara Seretide. Nu har jag faktiskt kunnat sluta med all medicin sedan några år tillbaka och tar bara vid behov. Något jag så klart skulle undvika när jag var lite var starka dofter. Parfym, spray, starka lotions etc var något övriga familjen fick låta bli när jag var i närheten. När de skulle iväg till jobbet eller på fest så gick de istället ner i källaren och fixade hår och parfym där och sen gick de ut. Det funkade jättebra.

Klippa sig måste man ju göra någon gång ibland också. När jag var liten klippte mamma mig själv men när man blir lite större så är det ju kul när en frissa kan göra det. Problemet var ju då att det aldrig skulle fungera för mig att sitta i en frisörsalong med alla dofter som finns där. Mamma pratade med sin frisör om detta en sommar och frisören kom då på att hon skulle kunna klippa mig ute på gatan. Så mamma bokad tid och så åkte vi dit. Det kändes riktigt lyxigt att få gå till frisören och få en ny frisyr! Sen blev det höst och då fungerade det inte riktigt att klippa sig ute. Frisören kom då på att hon skulle kunna klippa mig nere i deras förråd i källaren. Så det var min frisörsalong ett bra tag. Det fungerade verkligen bra och jag är verkligen glad att frisören ansträngde sig som hon gjorde för att hjälpa mig. Sen bytte de salong och de hade då ett rum i salongen som användes till brudar. Där var det sällan någon i veckorna och det fanns en dörr ut till salongen som var stängd så där testade jag att sitta en gång. Det fungerade också jättebra. Ju äldre jag blev desto mindre astma hade jag och desto mer kunde jag testa i salongen. Jag testade att bleka, slinga, permanenta, spraya osv vid olika tillfällen och allt fungerade bra. Tillslut kunde jag sitta ute i salongen precis som alla andra och det kändes så härligt!

Det känns så bra när människor verkligen förstår och försöker att hjälpa till och hittar lösningar på problem istället för att se allt som jobbigt och att det inte går och heller inte förstår allvaret i dessa dolda handikapp.

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post78

Frysen fylld med grönsaker och bär

GrundskoleårenPosted by Julia Wed, July 04, 2012 15:08:17
Idag har jag varit och plockat jordgubbar och lagt i frysen i form av mos och också hela. Det fick mig att minnas hur mycket mamma stoppade i frysen när jag var liten. Jag skulle nämligen också undvika att få i mig konserveringsmedel, färgämnen aromämnen och andra ämnen som hade en E-kombination. Det gjorde att mamma fick odla och göra mycket själv. Det odlades bönor, broccoli, blomkål, ärtor, jordgubbar, hallon etc som allt stoppades i frysen i olika format eller sattes på hyllan i matkällaren. Nu är jag ju som tur är inte så känslig för dessa E-ämnen längre men det är ändå gott med sylt, saft och andra produkter som är hemmagjorda! Så jag tänkte dela med mig av ett av de recept mamma använde sig av när jag var mindre (och gör fortfarande men kanske inte i riktigt samma mängd längre).

Jordgubbssaft

Skölj 6 liter bär och lägg i en stor bunke. Häll över 80 gram vinsyra och 4 liter kokande vatten. Låt stå svalt till nästa dag. Sila därefter av bären och häll i 4 kg socker. Rör om tills sockret har smält och häll sedan upp i burkar och ställ i frysen.

Riktigt smaskigt!!

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post57

Ett liv på sjukdomens- och omvärldens villkor

GrundskoleårenPosted by Julia Tue, May 15, 2012 14:19:54
Så här skrev min ena syster i ett skolarbete för ett antal år sedan. Jag tycker att det ger en bra bild av hur det kan vara att vara allergisk, det är verkligen ett osynligt handikapp.

Hon tillsammans med mer än en halv miljon andra svenskar lever ett liv som ingen som inte är drabbad kan leva sig in i. Man kan kalla det ett osynligt handikapp. Det syns inte utanpå att hon kan klara varje dag endast tack vare regelbundet användande av starka mediciner. Det syns inte heller att blotta närvaron av någon som nyss klappat sitt husdjur kan göra henne allvarligt sjuk.

Julia, en "helt vanlig" tjej på 12 år är född med svår allergi och astma. En vanlig dag intar hon 4 gånger olika astma-mediciner., för att kunna fungera normalt. Minsta lilla infektion i kroppen gör att hon måste öka medicineringen och helst vara hemma. En försämring av tillståndet kan också förorsakas av att ha vistats i lokaler, där andra människor använt parfym, hårspray eller där det i någons kläder finns stoft från pälsdjur. Då Julia drabbas av ett astmaanfall försvåras transporten av luft i luftrören p.g.a. en förträngning av hålrummet inne i luftrören. Förträngningen framkallas av svullnad, inflammation och bildning av segt slem samt muskelkramp, vilket beror på ämnen som frigörs från celler (främst mastceller som bl.a producerar histamin).

Ett astmaanfall orsakas alltså av överretbarhet hos luftrören och känns igen på ett tryck över bröstet, andningsbesvär, hosta, pipande läten och upphostningar. Symptomen kan uppträda direkt, komma under natten och i vissa fall bli kroniska.

Så länge Julia inte utsätts för de ämnen hon är känslig för, inte är ute i för dåligt väder eller överanstränger sig fysiskt, behöver hon inte bli sjuk. Problemet är att det inte alltid är så lätt att undvika alla de ämnen som skadar henne. Den enda lösningen till det vore att bosätta sig i en allergi-sanerad stuga långt ute i skogen, långt borta från avgaser och föroreningar. Julia har dock redan en begränsad rörelsefrihet. Tanken på att åka kollektivtrafik, eller rent av hälsa på kompisar som ofta har husdjur är befängd. Att kunna gå ut när hon blir äldre är inte att tänka på, i den situation hon är idag. Parfym och hårspray är så gott som förbjudet i familjen och den närmaste omgivningen. Tack och lov att ingen i Julias närhet någonsin rökt. Ett besök på restaurang eller utomlandsresa är inte att tänka på. Inte för att det skulle vara någon större idé, eftersom Julia prickar in den välkända "tio i topp listan" över födoämnen som framkallar allergi; hon är allergisk mot mjölk, ägg, soja, fisk, jordnötter, andra nötter, vete, skaldjur och citrusfrukter. Hennes pälsdjursallergi gör också att hon inte kan utöva sitt huvudintresse; hon kan inte gå i närheten av några djur. Det svåra är att få förståelse för dessa problem. De flesta tar inte födoämnesallergi på allvar. Många gånger har Julias mamma fått förklara för människor att Julia skulle bli sjuk bara någon skurit upp hennes specialbakade bröd med en kniv som varit i kontakt med något hon inte tål. Hon undviker problem genom att hålla en strikt diet. Morgon och kväll äter hon risgryns- och bovetegröt tillagad med hennes mjölkersättningspulver. Till middag äter hon potatis, grönsaker och kokt kött (hennes mamma gör färdigt portioner som hon tar med sig till skolan). Däremellan kan hon få mellanmål bestående av frukt, riskakor eller glutenfritt bröd. Hennes godis är frukt, russin och popcorn. Ändå vill inte Julia att man ska tycka synd om henne. Hon accepterar sitt handikapp och är inte van vid något annat slags liv. Hennes situation är dock värd att ta i beaktande nästa gång vi själva klagar över vardagliga problem eller använder hårspray. I vårens tid är det också dags att sända en tanke till alla pollenallergiker!

Det var hennes reflektion över mitt dåvarande liv, 15 år tillbaka i tiden. Som tur är har jag inte så mycket allergier längre så numera kan jag bland annat hålla på med ett av mina stora intressen, djur.




  • Comments(0)//blogg.allergibloggen.se/#post4