Allergibloggen

Allergibloggen

Om bloggen

Här vill vi dela med oss av våra erfarenheter, både som förälder om hur det är att få ett barn som är mycket allergiskt och även hur man upplever saker som liten och hur det kan bli när man bli vuxen som allergiker. Vi vill också dela med oss av recept, tips om olika restauranger, tips på produkter i andra länder, tips från våra olika resor i olika länder och mycket mer. Vi hoppas att denna blogg ska underlätta livet för många allergiker och deras familj och vänner som finns runt omkring.

Äldsta storasyster tänker tillbaka

De första 6 årenPosted by Julia Fri, July 27, 2012 21:55:18

Julia bad mig häromdagen att fundera på hur det var när hon var liten, hur vi storasystrar hade det och om det påverkade oss på något sätt att hon var allergisk.

Det första som slår mig är att det sättet att tänka är helt nytt för mig. Jag har aldrig tänkt så - att det har påverkat mig eller varit jobbigt för mig att Julia varit allergisk. Det har istället blivit naturligt att anpassa våra aktiviteter och måltider så att alla i familjen har kunnat delta.

Däremot har jag tyckt att det har varit väldigt tråkigt för hennes skull att hon inte kunnat delta i olika aktiviteter eller äta maten som serverats t.ex. på olika fester på grund av sin allergi. När vi var bortbjudna fick Julia alltid äta sin egen mat som vi tagit med oss hemifrån eftersom det var så mycket hon inte tålde att ingen vågade ge sig på att laga till något som hon kunde äta. Detta att alltid ha med oss mat till Julia var ändå helt naturligt för oss i familjen och inget vi pratade om, men jag kan tro att hon ibland undrade hur annan mat smakade.

Det hände även att folk vi kom till tyckte att " en liten bit av tårtan kan hon väl ändå få smaka" och inte förstod att minsta lilla smula var helt livsfarlig för Julia eftersom den innehöll både ägg, vetemjöl, mjölk, mandel och citronkräm! Det kunde ibland kännas lite knepigt att de inte förstod hur det fungerar med allergi. Julia var också redan som väldigt liten duktig på att säga till själv att hon inte kunde smaka och jag minns det som att vi aldrig behövde oroa oss för att hon skulle springa iväg och smaka något som hon inte tålde eller tacka ja till någon snäll person som erbjöd henne en god kaka.

Fler funderingar kommer en annan dag. // Elinda

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post73

Sildukar

De första 6 årenPosted by Britt-Marie Mon, July 09, 2012 18:18:44

Står här nu och slantar rabarber till en sats rabarbervin! Och kommer ihåg hur viktigt det var med sildukarna; att jag inte blandade dem... I rårörd saft kan det många gånger vara citrus;

och då kunde jag inte använda den silduken mer till Julia. Så jag la Julias sildukar i hennes skåp där hon, fortfarande, har sina olika saker.

  • Comments(0)//blogg.allergibloggen.se/#post63

Potatis

De första 6 årenPosted by Britt-Marie Fri, July 06, 2012 20:46:05

När Julia var liten var hon sam sagt tillsammans med sin pappa och farfar under dagarna. Om hösten när potatisen plockades upp, tog väl cirka en vecka, för de kördes sakta upp rad för rad för att inte få för myckat skador. Julia älskade de riktigt små potatisarna. Kokta eller rå!!! smiley

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post59

Middagsmaten

De första 6 årenPosted by Britt-Marie Tue, July 03, 2012 23:33:21

Säg till om jag upprepar mig för mycket!

När jag nu ska försöka blicka tillbaka för att minnas "hur det var"; upptäcker jag att jag har lagt väldigt mycket bakom mig! Precis som jag har gjort för de andra två döttrarna...

Egentligen, att se så här många år tillbaka under just Julias tid, faller samman till en vanlig vardaglighet som även hör samman med Elinda och Rebecka.

Så det är kanske även de som måste "göra något" inlägg; hur mycket fick de "stå tillbaka"? Jag är nog inte rätt person att avgöra det; kan inte "se" det!

Julias mat kunde tyckas, av utomstående, mycket ensidig. Minns väl att de rara "mattanterna" i skolans matsal kunde uttrycka något åt det hållet någon gång...

Men en dietist kollade mig, vad och hur mycket jag gav Julia under en dag, så hon fick fullvärdigt.

Något hon älskade var potatis. Det kokta köttet av gris, nöt och älg, broccoli, ärtor och mörötter.

Det var inga problem att "köra" det dag ut och dag in... Julia åt och stoppade i sig själv tidigt!

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post56

Mamma Mu och Kråkan

De första 6 årenPosted by Britt-Marie Tue, July 03, 2012 23:22:10

Julia kunde de historierna verkligen utantill!

När jag gick i tjänst igen efter min barnledighet med henne och extra tid ytterligare, delade vi på arbetstider, Bosse, far i huset, och jag. Farfar fanns i hushållet också och deltog fullt ut på gården, och det betydde väldigt mycket.

När jag kom hem från skolan, försvann Bosse ut "tills det blev mörkt"!

När vi behövde åka till lasarettet och bytas vid där fanns Farfar som en oerhört viktig backup för mjölkningen i lagårn, morron och kväll!

Han var en otroligt viktig extra person för oss; så att våra olika scheman rullade på!

Precis som för vilken familj som helst...

  • Comments(0)//blogg.allergibloggen.se/#post55

Bada i havet

De första 6 årenPosted by Britt-Marie Tue, July 03, 2012 23:09:24

Att åka till havet var en av våra favoriter, även när Julia var liten. Då köpte vi en kyllåda som gick att koppla till bilens cigarettuttag. Packade korgar fulla av nödvändigheter för en heldag vid någon av de olika stränderna vi gillade att köra till... För det mesta hade vi med oss någon eller några andra familjer...

Men vi kunde även köra över till någon av Öklands väststränder för att bada i "solnedgången" och äta kvällsmat! Bara vi i familjen.

En dag när vi kom till stranden och hade "packat upp oss", anlände plötsligt en ny familj som valde en lite plätt bredvid oss; OCH DE medförde HUND! FAST det var HUNDFÖRBUD på den här stranden...

TJA!

Jag minns hur frustrerat ARG jag blev, men ville "ta det lugnt"; inte brusa upp och bli "galen".

Under samtal för att förklara situationen för den hundförande familjen blev svaret enbart att de hade mobilen med sig så vi kunde snabbt nå lasarett och ambulans! Vi kunde ta det lugnt; att de inte fick ta med hunden till stranden besvarades inte ens...

Jag hade gjort annorlunda idag; men då valde vi att packa samman våra saker och flytta bort från hundfamiljen!

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post54

Allergidagis

De första 6 årenPosted by Julia Tue, July 03, 2012 14:29:40
Jag diskuterade för några dagar sedan allergidagis med min sambos mamma. Hon hade en kollega vars barn var mycket allergiskt och det var
nu dags för inskolning på dagis. Mamman tyckte att det kändes mycket otryggt att lämna barnet på dagis eftersom att det var så mycket som barnet var allergiskt för och det kunde så lätt hända att barnet skulle få i sig något som det inte tålde. I ett sådant här fall skulle det vara perfekt med ett allergidagis.

Jag googlar på allergidagis och fick då upp ett exempel på allergidagis. Där fanns plats för 15 barn och bland personalen fanns 1 förskollärare, 2 barnskötare och 1 dietist. Ganska mycket personal jämfört med ett vanligt dagis och där personalen har kunskap om vad allergi är för något och vet hur de ska hantera en anafylaktisk chock om något av barnen skulle få i sig något det inte tål. Att ha en dietist med i personalstyrkan är ju också en fantastisk förmån. Då kan man ju som förälder verkligen vara säker på att barnet får i sig rätt slags mat, både ut ett närinsgsperspektiv och ur ett allergenperspektiv. Det finns dock inte så många dagis och förskolor av denna typ. Det är säkert en kostnadsfråga för många kommuner, för det kostar såklart lite mer med ett sådanthär dagis som kräver lite extra resurser. Men pengar kan inte styra allt!! Fler sådan dagis och förskolor skulle det verkligen behövas. Allt fler barn blir ju allergiska och många som är t ex damm och pälsdjursallergiska mår inte alls bra av att behöva vara på ett vanligt dagis. På ett sådant specialdagis skulle man verkligen kunna känna sig trygg med att lämna sitt allergiska barn.

När jag var liten fanns inga allergidagis. Men jag kunde aldrig gå på det vanliga dagiset utan jag fick vara hemma hos pappa och åka traktor med honom i skogen och lyssna på Mamma Mu och Kråkan. Det funkade ju bra men det är inte alla som har möjligheten att ha barnet med sig på jobbet eller kunna vara hemma med barnet på heltid. Ska då barnet behöva gå på ett dagis där risken är stor att barnet ofta blir sjukt pga okunskap bland personalen och föräldrar som skickar iväg sina barn med kläder tvättade med parfymerat tvättmedel och där barnet också precis klappat hunden innan dagis?



  • Comments(0)//blogg.allergibloggen.se/#post53

Bortbjudna

De första 6 årenPosted by Britt-Marie Mon, June 11, 2012 19:47:49

Det är svårt att välja exakta ord... så att meningarna inte missförstås. Det är ju alltid så att författaren av varje inlägg är ju den som själv vet precis vad som menas. Och ändå... så säg till... om det är något du funderar över i något inlägg!

Julia och jag har pratat om vad jag menade med "eländigt" i mitt förra inlägg!

Det var inte ett enda dugg eländigt att Julia var ett allergibarn. Hon är vår högst älskade sladdbarn, som tyvärr fick väldigt mycket av förfädernas gener!

Det jag upplevde var att omgivningen så många gånger upplevde mig som en eländig kycklingmamma och att vi var en "svår" familj att bjuda hem! Det var så eländigt mycket som behövde tänkas över... innan vi kunde komma; eller så kunde vi inte komma alls! Eller så kom halva familjen... möjligen! Eländigt... men inte för oss!

  • Comments(1)//blogg.allergibloggen.se/#post37
Next »